Kräftor, pilgrimsmusslor och smält smör – ”say no more”!
In i ugnen:

Ut från ugnen:

Serverat:

Till detta passar Champagne fint!
Kräftor, pilgrimsmusslor och smält smör – ”say no more”!
In i ugnen:

Ut från ugnen:

Serverat:

Till detta passar Champagne fint!
En enklare blanc de blancs som jag gärna dricker igen som aperitif. Ett vin som gästerna uppskattade.

Systembolagets information om vinet:

I lördags när vi firade Gisela med hennes familj drack vi denna Amarone. Den var inte dum.

Systembolagets information om vinet:

Fredagen den 8 mars 2013 var det dags för årets andra provning. Denna gång hemma hos oss. Vi hade planerat denna provning sedan sommaren 2010 då vi köpte med oss vinerna från Frankrike.

(Klicka på fotot för att visa alla foton eller se foton som en slideshow.)
Vi besökte Domaine Bertrand Bergé i Paziols (Fitou) sommaren 2010 och då bestämde vi oss för att köpa med deras traditionella prestigevin som de producerat på samma vis i över 100 år. Detta vin blev kvällens vin nr 3. Jag kan rekommendera att läsa hela inlägget om vårt besök på Domaine Bertrand Bergé. Vi fick till och med vinbondens och hans fars autograf inskriven i vår bok om viner i Languedoc vid vårt besök.
Tanken med provningen var flera. Först och främst att jämföra viner från två regioner i Languedoc, Minervois och Fitou, där bägge appelationerna har Carignan som basdruva med 30-40 % som appelationskrav. Sen skulle vi pröva en traditionell Fitou (vin nr 3) med en modernare Fitou (vin nr 4). Eller som vinbonden Jérôme Bertrand själv uttryckte det; ”Ett modernt vin som vi skapat på grund av efterfrågan och konkurrensen från nya världen. Sådana här viner är det som efterfrågas idag.”
Alla viner var årgång 2007 och de bägge vinerna från Minervois, vin 1 och 2, var våra favoriter av de viner vi prövade i Frankrike sommaren 2010 från Minervois.
Lustigt nog visade det sig att alla tippade att vin nr 3 var det det moderna vinet från Fitou. Det var mycket mörkt och kraftigt och kunde lätt ha lagrats i många år till.
Eften en snabbrunda i glasen tog oss våra doft- och smaksinnen till Italien, Spanien och narturligtvis Frankrike. Dofter som kom fram var brännt socker, örter, aceton och till och med bark. Efter en stund luktade vin nr 1 mycket kraftigt av jordgubb – ungefär som när man kokar sylt själv.
Kvällens överlägsna favorit blev vin nr 3. Min egen rangordning av vinerna blev 3, 1, 2 och 4. Vin nr 4 var mer alkoholigt än övriga.
Vin nr 3 är ett vin som kan lagras länge till men tyvärr var det lite för dyrt för att vi skulle köpa med oss fler flaskor. Det kostade 30 Euro på plats hos vinbonden.
Efter provningen blev det Ratatouille, stekt kyckling i vitlök och örter och en varm bönsallad med mycket vitlök och svamp.
Nu ser vi fram mot nästa provning!
Vinerna:
* Vin 1: 3 Cuvee Lesses Chateau Tourril 2007 Minervois
* Vin 2: Chateau d’Oupia Les Barons 2007 Minervois
* Vin 3: Domaine Bertrand-Berg’e Cuv’ee Jean Sirven 2007 Fitou
* Vin 4: Bertrand-Berg’e Ancestrale 2007 Fitou, 14,5 %
Vi följer upp gårdagens italienska viner med ytterligare en Amarone. Denna gång av enklare slag.
En Amarone inköpt i Danmark för 99 DKr. Det får man faktiskt kalla ett fynd för detta vin även om det är ljusår ifrån gårdagens Amarone.

Vinet har 15 % alkoholhalt med en svag sötma och bra tanniner. Det var gott till kyckling med ratatouille.
Igår bjöd Jarmo på vinet han fick av oss då han fyllde 60 år. Tänk att vi fick vara med och pröva det – vilket ära!
Denna Amarone är Masi´s mest traditionella. Mörkt, kraftigt och balanserat. Ett perfekt matvin trots alkoholhalten på 16 %. Årgången var 2003 och priset 799 kr och jag tror att vinet mer eller mindre var på sin topp. Tydligen är 2004 en årgång som är mer lämplig för längre lagring.

Enligt Amaroneguiden är detta ett av de tio bästa Amarone som finns att köpa på bolaget. Naturligtvis är smaken alltid personlig men jag är böjd att tro att de har rätt även om jag inte prövat tillräckliga mängder Amarone för att veta. De skriver också att om man vill veta hur en riktigt bra traditionell Amarone smakar så är Mazzano helt rätt.
Jag hoppas att jag får möjlighet att njuta en så här god Amarone igen.
Tack Gerd och Jarmo för en härlig kväll med god mat och ädla drycker!
I onsdags var det dags för ett av mina mer efterlängtade matupplevelser – ett besök på Mathias Dahlgrens Matbaren. Detta besök har länge varit på min önskelista – ihop med Mathias Dahlgrens Matsalen. Blev jag besviken? Nä!
Som ni vet så är Mathias min ”kockidol”. Varför? Jo, för att han sedan den dag han släppte sin kokbok Bon Lloc är det i mina ögon fortfarande den bästa kokbok jag känner till. Både för dess bredd av recept, genomgående toppkvalitet i alla dess avsnitt men framförallt därför att han är generös. Generös? Ja, han är generös med att berätta hur man gör för att lyckas in i minsta detalj. Det gör tyvärr inte de flesta kockar i sina kokböcker.
Mathias är den mest pedantiska kock jag känner till i Sverige och då blir det helt enkelt ingen dålig mat.
(Klicka på fotot för att visa alla foton eller se foton som en slideshow.)
Mathias Dahlgren är den ende svensk som vunnit guld i Bocuse d’Or. Hans restaurang Bon Lloc, som betyder ”bra ställe” på katalanska, fick en stjärna i Guide Rouge 1998. Samma år vann Mathias Dahlgren Bocuse d´Or (kock-VM).
Jag hann tyvärr inte besöka restaurang Bon Lloc som han stängde den 22 december 2005 för att ge sig på nya utmaningar.
Numera har han Matsalen och Matbaren på Grand Hotel i Stockholm och jag tänker inte missa ett besök på någon av dem. Nu när jag varit på Matbaren är det läge att planera ett besök i Matsalen också.
Jag fick ett besök på Matsalen i 40-årspresent av min fru men vi har ännu inte hunnit med att gå dit. Snart är det dags och efter den upplevelsen lovar jag att återkomma med ett utlåtande här på Min Smak.
Till dess – besök Matbaren – det kan jag varmt rekommendera!
Igår var det nyhetssläpp på Systembolaget och då hade de ett vin som jag blev nyfiken på – Morgadio da Calçada Tinto (nr 95388) från Douro för 159 kr.

Jag har haft svårt att hitta viner från Douro som jag fullt ut gillar, men jag vill inte ge upp. Portugiser har en lång tradition i att skapa ädla drycker i världsklass.
Vi drack vinet till en biff med bearnaisesås. Det var gott med balanserad kraft i Min Smak men med lite för mycket fruktighet och syrlighet vilket var synd.
Inte heller denna gång gick Douro hem med segern fullt ut, men det var närmare än vid tidigare tillfällen. Gillar man dessa viner tror jag detta var att rekommendera!