Vår ”route” för dagen startade i Narbonne-Plage och vägen gick via Narbonne och D 613 till Château Ollieux Romanis i les Olieux. Där provade vi tre röda med blandningarna 40 – 50 % Grenache, 23 – 25 % Mourvèdre, 23 – 25 % Grenache och 4 – 10 % Syrah. Bäst av de tre var Atal Sia, ett suveränt gott vin med ca 10 års lagringsförmåga. Vinet är tillverkat av druvor från vinstockar som är 60 – 100 år.
Med något mer tyngd i bakluckan åkte vi vidare på D 611 mot Durban-Corbières via Tuchan och Paziols. Sen D 117 till Maury där Pyrenéerna syns i bakgrunden.
I Maury, som var väl värt ett besök och som jag definitivt ska tillbaks till, ville vi prova några söta viner. Jag har tidigare druckit enklare Maury och bättre Banyols vilka ofta jämförs. När man kör in i Maury så syns det direkt att det är en liten by med bättre ekonomi pga sina vinframgångar.
Man möts av en modern byggnad där de samlat områdets vinproducenter, turistinformation och restaurang. Där kunde vi se VDN-viner från Maury från 1925 och framåt på hyllorna.
Förutom att hinna med en lunchmeny på ett enkelt familjeställe, där kocken var före detta professionell kroppsbyggare, tog vi ett längre stopp hos den kände producenten Mas Amiel (MA) där vi prövade fem söta viner.
Här fick vi ett gott snack med engelsktalande Aline Chedet. Hon berättade om deras tillverkningsmetoder och gav oss till sist en titt på lagringstunnorna där de lagrar sitt klassiska VDN-vin i 15 år.
Deras klassiska VDN-vin kommer till genom följande moment i tillverkningen; plockning av druvor (röda Grenache), vinifiering genom jäsning, fortifikation genom tillsats av en liten mängd (10 %) sprit (95 procentig) för att stoppa jäsningen. I april året efter att druvorna plockats hamnar drycken i damajanger som ställs utomhus i ett år. Under detta år dunstar 10 % av vinet. Efter detta år hälls vinet upp på stora fat, 35 000 liter i varje. Faten är från slutet av 1800-talet och från Österrike (ja, faktiskt). Faten fylls med vinet, men inte ända upp. Man lämnar luft i toppen av fatet för att vinet ska kunna oxidera. Oxidationen är en viktig del av framställningen. Varje flaska av deras 15-åriga Prestige är tillverkad enligt denna metod och innehållet i flaskan är minst 15 år, oftast 15-20 år. Fascinerande tillverkningsmetod! Naturligtvis var det ett måste att ta mig sig detta vin hem.
Från Maury tillbaks på D 117 till Mas Jau och vidare på D 59 upp till toppen på berget där utsikten över dalgången är grym. Sen ner för den slingriga vägen som leder oss till Tautavel. Sträckan ner till Tautavel har vi åkt tidigare fast då från andra hållet. Denna väg är så vacker! Nu vidare till Vingrau där vi hoppades få pröva viner från prestigeproducenten Le Clos des Fées. Tyvärr blev det inte så, de var inte hemma vilket var tråkigt. Men jag ger inte upp, nästa försök blir till sommaren!
Hemfärden fortsatte sedan på D 12 till Riversaltes, denna gång utan vinprovning, och N 9 tillbaks till Narbonne och Narbonne-Plage.
På vägen hem passerar vi byn Roquefort-des-Corbières där Jasques på Domaine Dohin Le Roy bor. Ett enkel gård med tillverkning helt enligt äldre metoder. Denna dag hann vi inte träffa Jasques, det får bli till sommaren. Jasques har i sin ungdom varit i Göteborg.
Vilken härlig dag vi hade pappa och jag!
Min Smak 
Lämna en kommentar